G morning. Jag började dagen med frukosten nedan. Något slags försök till lugnande innan jag begav mig till tandläkaren. Inte ett ställe som ligger högt upp på favvolistan. Jag vet inte om det kanske har att göra med att jag större delen av mitt liv med tänder har fått ränna dit flera gånger i månaden. Jag har antagligen upplevt alla stadier i livet med tandställning. Allt ifrån den äckliga rosa neon-lådan med lika fult snöre man var tvungen att ha runt halsen på fritids till det att man ska ha in fem olika spadar i munnen samtidigt och dra till det att man tror att mungiporna ska spricka hela vägen och man ser pappa i hörnet som får gå ut för att han inte kan hålla sig för skratt. Jag har motvilligt dragit mig dit fastän jag visste att tandsköterskan som alltid tog hand om mig hade hängbröst i storleken större som hon omedvetet kvävde mig med, men också upplevt lyckan man känner när de plockar ut rälsbit efter rälsbit och ens tandrad börjar se frisk ut. Men låt oss säga att större delen av tiden med tandställning inte var något glamoröst och flådigt. Det gjorde ont och stundtals var mitt självförtroende i botten. Så på botten att jag började gråta när jag slog på TV:n och Ugly Betty fyllde rutan. Jag vet. Man kan skratta i efterhand åt detta. Men jag tor jag har klargjort mycket väl hur jag känner inför tandläkaren. Därför var det med tunga steg jag gick dit idag, och med väldigt lätta steg jag for där ifrån. ”Det blöder lite här när jag skrapar, så du måste borsta bättre!” – Eh ja, eller så är det så att du behandlar din skrapa som en elvisp och knivar runt i mitt tandkött?. Jag är glad att jag är hemma. På trygg mark. Nu ska jag spela tennis och fira att jag överlevde morgonen med lunch på Tovedals. Alltid en bra idé.
xoxo
