Hej på er! Hoppas att ni fått en bra start på veckan och att er första advent också var till er fördel. Har inte skrivit på en vecka och det med sina anledningar. Kanske på grund av ett extremt roligt 200-dagarsfirande? Kanske också på grund av ett födelsedagsfirande i Göteborg hos min älskade syster? Eller också kanske för att jag ibland bara inte känner alls för att stirra på en skärm. Det slår mig ibland hur beroende jag är av mina teknikprylar. Vad skulle ske om jag tog bort mitt Facebook-konto? Loggade ut från Instagram och glömde lösenordet? Min gmail raderades plötsligt? Jag erkänner. Jag hade krackelerat. Det hade krupit i fingrarna på mig och tillslut hade jag blivit sur på mig själv att jag är tillåtit mig själv att bli en av dem. En av dem i generationen som alltid tittar nedåt. Ner i mobilen. Som om något nytt skulle hända där en dag. Som om jag väntade på att någon skulle poppa upp i skärmen och säga titta upp, Karin! Kanske att det behövs? Det är alltså ibland behövligt med en veckas dator-paus. Ibland. Tack vare en festligare onsdag, en festligare helg och få sömntimmar är jag en försämrad version av mig själv. Sjuk, trött och detta tillsammans med en ganska så full agenda. Dix points!! Det kommer att kärvas tidiga kvällar, mycket kaffe och många c-vitaminshots för att överleva denna vecka. Men som så många gånger innan när man haft en utmanande vecka framför sig, så kommer även den till ett slut. Och det blir helg återigen. Och söndagsångest återigen. Det är väl det som är livet? Det jag nyss skrev. Ska nu förgylla det med Etta James, Stephen King och beundrande av ljusstaken. Det kanske är det som är räddningen denna månaden? För jag skulle säkerligen behöva en dos ljusterapi. Nya tag.
– Monte Bianco, Courmayeur, 4810.
xoxo
